Rewer

emmisochbeccis.blogg.se

Om ni ser någon sitta och gråta, kanske en liten flicka som ramlat av sin cykel så brukar väll det första ni frågar vara "hur mår du?" - Detta är en välmenande men klumpig öppningsfras.
Om någon sitter och gråter och ser helt förtvivlad ut så lär ju inte människan svara "jag mår toppen" om den inte är en människa som alltid spelar på ironi.
Men är det verkligen bättre att börja med att gå fram och säga "Är du ledsen" som säkert många andra brukar göra.
Svaret där lär ju vara ett tydligt ja.

Trots denna underliga början till att trösta en människa som behöver det är vi människor ändå relativt bra på att muntra upp varandra, vi trycker på de rätta knapparna och sätter igång strömbrytaren . Sedan har vi en helt ny människa framför oss.

"Livet är inte ett problem som ska lösas, utan en verklighet som ska upplevas".

Vi vet aldrig när vårt liv plötsligt ska ta en vändning. Någonting som vi inte är beredda på kan dyka upp när som helst.

Jag tror att det gäller att få ut så mycket som möjligt utav varje dag.
 Att vara otrevlig, sur eller några andra negativa förekommelser ska kännas fel. För varken du eller de som finns i din närhet bli glada då en negativ stämning läggs över ett rum.  Om man skulle dö den dagen så skulle man dö olycklig och det är nog det sista man vill.
Därför hjälper det att försöka vara glad och trevlig, även om det kan kännas som världens svåraste uppgift ibland.
Man ska försöka nå sina mål och uppfylla sina drömmar, leva och njuta av varje sekund.

Jag vet att det finns de dagar då ingenting fungerar och att vara på dåligt humör då är mänskligt, men man kan ju alltid unna sig något de där tråkiga, hemsk dagarna för att få något gott utav dem.
Det handlar om själva matchen, inte vem som spelar den.
Om du är ditt glada eller sura ja spelar ingen roll, det handlar ändå om att göra det bästa utav livet.

Njut av livet och gör det i din egen takt, man vet aldrig när olyckan är framme.

Och jag är på toppen humör.
Frida har kommit hem ifrån thailand, fick ett sms imorse och hon har varit otroligt efterlängtad.
Jag tänker dock inte träffa henne på några veckor till, känns inet så bra att stå brevid henne nu då hon förmodligen är riktigt, riktigt bun ; )

Jag har en kort dag idag, slutar 13.20, därefter ska jag in och räkna matte, säkert jobba lite och blogga vid mammas kontor. Då kommer jag att slippa alla buller och alla byggkillar här hemma!


Sedan så är jag även väldigt glad för ingenting speciellt.

Pusshej, ha en riktigt bra tisdag!

Att sitta i ett rum helt ensam utan att sova och i avsaknad av mp3,dator, radio, tv, tidning eller änns en bok undrar jag om jag någonsin har gjort förut. Inte i en hel timme i alla fall.

. Man känner sig plötsligt så lugn. Det finns inget annat som fångar enns uppmärksamhet.

Du har bara dig själv, ett papper, en penna och dina tankar. Och mina tankar drogs genast till ensamtid, när hade jag det sist? Detta är det jag skrev i mitt anteckningsblock:

Ensamtid är någonting många har vare sig de vill det eller inte, idag är en sådan dag jag har valt att få lite ensamtid för att det var så länge sedan sist.

Det var länge sedan jag ville eller kunde vara för mig själv. Inte änns under en veckas lov har jag varit ensam en längre tid. Huset har kryllat av byggare som ska göra om vårat badrum, vart man än har varit så har någon annan varit där. De har sprungit upp och ner för trapporna som små arbetsmyror som springer till och ifrån stacken.

Att få den här tiden för mig själv är oerhört skönt.

Många klagar på ensamheten och tystnaden, andra älskar den.

Vissa tror inte på formeln "ensam är stark" andra gör det.

Jag tror nog på det till viss del, man behöver lära sig att inte alltid ta hjälp av andra utan blir med självgående. Jag tror att man tjänar på det i längden. Men man behöver även ha någon att vända sig till då man verkligen behöver stöd och hjälp. Om man har nått botten så kan man behöva hjälp att ta sig upp därifrån.

Jag tror att vi människor ibland behöver stanna upp, se på personen man är och sedan leta efter personen man är menad att vara, den man vill vara. Det är bara vi som stoppar oss själva genom att tänka "jag klarar inte det här"

Vi måste se på våra liv och fundera på hur vi vill leva dem. Sedan omskapa dem så gott det går efter våra önskemål.

Varje gång jag stannar upp på det här sättet så fylls jag med olika känslor, det beror på vad som har hänt den senaste tiden. Ibland så hatar jag den jag är. Jag blir ledsen, arg och vill inget hellre än att jorden ska öppna sig och svälja mig. Ibland så ser jag mig omkring och känner mig nöjd, allting känns rätt och livet är precis som det borde.

Hur man än lever och vem man än är så tror jag att man kan behöva en stund då man inte behöver oroa sig för skolan, jobbet, förhållanden eller liknande. Man kan bara ligga stilla och låta tankarna samlas. Även om man kanske inte har tid för en hel timme så räcker nog 10 minuters tystnad rätt långt. Jag känner i alla fall av det, det är som att varenda muskel som varit spänd slappnar av, all oro och stress försvinner. Det är tyst här i all stillhet och jag finner en viss trygghet i mig själv där jag ligger på min säng. Det är som att en stor bubbla omringar mig, den skyddar mig ifrån omvärlden och trots att världen ibland kan vara helt fantastisk och underbar så trivs jag i den bubblan.