Rewer

Den här självbiografin som inte kommer att bli alltför lång (hoppas jag) tillägnas till Anna(skåne) eftersom hon kom på att hon inte vet så mycket om mig. (:

(Jag har aldrig gjort nått sånt här förut så det lär bli väldigt konstigt, ni får ha lite överseend med det.)

År 1992 den 23 maj så föddes jag. Mina kära föräldrar kallade mig mysan då jag var tyst och rysan då jag skrek (:
(Jag var faktiskt tyst ganska ofta då så det är ingen idè att kommentera det Ville!)

Hm tiden gick och jag växte upp, jag blev en ganska envis liten tös med åren.

Då jag gick på dagis så ville jag alltid åka pulka. Även på sommaren, så jag och mamma brukade åka i trapporna här hemma. Och på vintern så tvingade jag ofta min kära moder att springa upp fr den branta backen till dagis med mig, då hon inte orkade så rullade jag ut ur pulkan och sprang ner för backen igen.

På den tiden så gick det även ett tv program som hett: ronny och Ragge. Där kallade dem kvinnor för pök, något som inte ansåg som särskilt trevligt. Jag kunde inte säga s och jag hade fått för mig att det var spöken överallt så jag sprang runt och skrek "Pöket kommer, pöket kommer" på stan, något som mina föräldrar fann ganska pinsamt.
Så charmig var jag (:

Då jag var lite äldre så blev det en tradition och alltid åka till tivolit Backen i Danmark med mina kusiner.
Det sista vi gjorde där var att åka flum ride (eller vad den nu heter, en båt som åker ner för massa vattenbackar.)
Jag blev sjukligt sur då jag inte tyckte att jag hade blivit blöt nog och ville åka igen, men vi hade ju en färja att passa! Så det slutade med att min mamma hällde ut sin vattenflaska över mig. folk som gick förbi kollade på oss som att hon precis hade klippt till mig men jag blev jätte glad för jag var ju äntligen blöt!

Jag älskade ju vatten och älskade att bada. Medans andra barn, mina kusiner och gammla vänner i falkenberg hade vatten krig i havet vid skrea strand så stog jag och skvätte på mig själv. ^^

För tillfället så kommer jag faktiskt inte ihåg särskilt mycket mer som kan anses som nödvändigt att skriva ner ifrån min barndom.

Jag spelar fotboll och det har jag nog gjort lite från och till sedanjag var 6 år.
Jag går även i fotbollsklass men jag tycker att fotbollen med klassen är otroligt tråkig. (förlåt!)
Så på fritiden så spelar jag ganska mycket fotboll. Om jag inte hittas på fotbollsplanen så kan man även hitta mig på lite andra ställen.
Jag sjunger i en kyrkokör sedan ca 1,5 år tillbaka och går även till en sångpedagog, detta började jag med för ungefär ett halv år sedan.  Jag har spelat piano i 1,5 år också men min piano pedagog flyttade till Göteborg för ett halv år sedan så på sista tiden så har jag spelat för mig själv. Jag kanske ska börja hos en ny, men det beror på om vi kan hitta en tid hon som kanske ska bli min nya lärare åker väldigt ofta iväg och spelar cello på idol och sådant nämligen.Hm, min kära fader håller på att lära mig att spela gitarr. Detta påbörjades för säkert 2 år sedan men jag hade inte tålamodet så jag la av direkt. Men nu så har jag börjat på jullovet att sitta med "kompa lätt på gitarr 2" ibland och pappsen ibland. Jag ska nog även sjunga i min kompis viktors band, men det beror lite på om vi kan börja repa igen snart!?
Musik tar alltså också upp ganska mycket av min fritid.

Jag ska snart påbörja min sista termin i 9an, något ni kanske kunde räknat ut eftersom jag sa att jag var född 92.
Fråga inte om gymnasieval för då kommer ni ändast att få "morr" till svar.
Läxorna tar också upp mycket av min tid förresten så nu kära läsare kanske ni kan förstå varför jag inte skriver så mycket!

Sedan ca. 2 år tillbaka så har jag varit jätte intresserad av arkitektur, inredning,desig osv. Något som är ganska bra eftersom min moder jobbar inom den branschen och jag därför har fått praoa på en arkitektur firma och en design firma.  design firman hörde även av sig i november och vill att jag ska komma in och jobba på lite lov och så om jag har tid och därför så kommer jag nog inte kunna att skriva så mycket ähär på loven heller. (x (fy på mig!)

Hm, de här självbiografin blev inte så mycket av en självbiografi, förlåt mig Anna :o
det kanske kommer något bättre någon annan gång, eller en fortsättning! Men nu så måste jag hämta jordgubbarna för nu är det inte så långt kvar tills gästerna kommer :D

Pusshej <3

Anna säger:

skrivkramp får man inte.. man kommer bara av sig - det gäller att hålla igång!

Rebecca, säger:

Eller så är min gåva borta, har du sett shakespear in love? Hans talang försvann för han hade ingen musa : o

Rebecca, säger:

Nej men det känns så meningslöst, mina sista inlägg har varit såå hemska. usch på mig

Anna säger:

det måste jag säga att jag inte tror på :P allt sitter i huvudet.. sen kan man bara ha olika mycket inspiration

Jag tror iallafall att ett moster har tagit sig in i mitt huvud. Monstret får mig att skriva så tråkiga saker, så korta inlägg..
Och snart så blir min blogg lika oviktig som kanterna på bröd.

Schmeexy

Tro, tro, tro, tro , tro, tro, tro , tro, tro, tro , tro.
Vad tänker du på när jag skriver: tro?
förmodligen någonting som har med religion att göra, eller hur?

Vad tror du? Är du Kristen, Jude, Muslim, Hindu, Buddist? är du egen religiös eller ateist?
Monolatri, förknippar du dt ordet med dig själv?  Alltså tror du på en gud men accepterar även att andra kan tro på annat?

Under en längre period den här terminen så jobbade min klass med Abrahamsreligionerna (Dvs. Kristendom, Judendom och Islam) vi jobbade även med frågor som "Är du säker på att det finns ett liv efter döden, tror du att man kan ta kontakt med de döda osv"

Själva uppsatsen där man skrev om Judendom eller Islam och jämförde med kristendomen tyckte jag var ganska jobbig, den blev såå lång.
Men samtalsuppgifterna var riktigt intressanta.

Jag anser nog mig själv som kristen, tror jag. eller kanske mer egen religiös. jag är inte riktigt säker.
men jag accepterar även andras tro. I min klass så höll vi absolut inte änns med varandra.
Och jag hade en kompis som var så in i helsike säker på att det inte fanns ett liv efter döden så att det såg ut som om hon ville mörda oss som sa att vi inte var säkra på att det fanns men vi ville gärna det. Det är ju roligare att tänka sig på ett nytt ställe, eller återfödd än liggandes ruttnande under jorden.

Som tur är så dog vi inte då, men då vi satt och planerade vad vi skulle göra om en av oss hade dött och vi skulle hemsöka någon av de andra så var det nära..
Nej förlåt, nu låter det som att jag tycker att min kompis r helt ute och cyklar. Men det tycker jag inte, fast jag tycker att den är en aning irriterande då någon kommer fram med en såg varje gång man uttrycker sin åsikt. Jag tycker alltså att man inte kan skrika "Neeeeeeeej, du har så feeel. Idiot! barnrumpa! Stupidooo!" Om någon säger att den tror på ett liv efter döden, eller någontign annat, för vi kan ju inte riktigt veta eller hur? (:

Jag har inte skrivit här på ett tag, för jag har nästan ingen tid att sitta hemma längre, iallafall inte vid datorn. har hundratals läxor nu de sista veckorna och mycket med musiken och fotbollen.


men jag ska föröska skriva lite mer. (;

puss&kram kyss banan