Rewer

Att sitta i ett rum helt ensam utan att sova och i avsaknad av mp3,dator, radio, tv, tidning eller änns en bok undrar jag om jag någonsin har gjort förut. Inte i en hel timme i alla fall.

. Man känner sig plötsligt så lugn. Det finns inget annat som fångar enns uppmärksamhet.

Du har bara dig själv, ett papper, en penna och dina tankar. Och mina tankar drogs genast till ensamtid, när hade jag det sist? Detta är det jag skrev i mitt anteckningsblock:

Ensamtid är någonting många har vare sig de vill det eller inte, idag är en sådan dag jag har valt att få lite ensamtid för att det var så länge sedan sist.

Det var länge sedan jag ville eller kunde vara för mig själv. Inte änns under en veckas lov har jag varit ensam en längre tid. Huset har kryllat av byggare som ska göra om vårat badrum, vart man än har varit så har någon annan varit där. De har sprungit upp och ner för trapporna som små arbetsmyror som springer till och ifrån stacken.

Att få den här tiden för mig själv är oerhört skönt.

Många klagar på ensamheten och tystnaden, andra älskar den.

Vissa tror inte på formeln "ensam är stark" andra gör det.

Jag tror nog på det till viss del, man behöver lära sig att inte alltid ta hjälp av andra utan blir med självgående. Jag tror att man tjänar på det i längden. Men man behöver även ha någon att vända sig till då man verkligen behöver stöd och hjälp. Om man har nått botten så kan man behöva hjälp att ta sig upp därifrån.

Jag tror att vi människor ibland behöver stanna upp, se på personen man är och sedan leta efter personen man är menad att vara, den man vill vara. Det är bara vi som stoppar oss själva genom att tänka "jag klarar inte det här"

Vi måste se på våra liv och fundera på hur vi vill leva dem. Sedan omskapa dem så gott det går efter våra önskemål.

Varje gång jag stannar upp på det här sättet så fylls jag med olika känslor, det beror på vad som har hänt den senaste tiden. Ibland så hatar jag den jag är. Jag blir ledsen, arg och vill inget hellre än att jorden ska öppna sig och svälja mig. Ibland så ser jag mig omkring och känner mig nöjd, allting känns rätt och livet är precis som det borde.

Hur man än lever och vem man än är så tror jag att man kan behöva en stund då man inte behöver oroa sig för skolan, jobbet, förhållanden eller liknande. Man kan bara ligga stilla och låta tankarna samlas. Även om man kanske inte har tid för en hel timme så räcker nog 10 minuters tystnad rätt långt. Jag känner i alla fall av det, det är som att varenda muskel som varit spänd slappnar av, all oro och stress försvinner. Det är tyst här i all stillhet och jag finner en viss trygghet i mig själv där jag ligger på min säng. Det är som att en stor bubbla omringar mig, den skyddar mig ifrån omvärlden och trots att världen ibland kan vara helt fantastisk och underbar så trivs jag i den bubblan.