Rewer

En ensam kvinna står på en gata, klockan är 04.00 på morgonen och ingen annan människa syns till, inte heller någon bil. Den här kvinnan går alltid upp 03.30 på morgonen för dennes arbetspass börjar klockan 05.00 och för att ta sig dit så måste personen ta första en buss och sedan tåget och sedan en buss igen.
Trots sin trötthet så skänker hon alltid bort några leenden på vägen till sitt jobb, först ett till sig själv i spegeln på morgonen sedan ett till den trötte busschauffören som kör en nästan tom buss.

Det sitter bara en till person på bussen, en man som ser ut som en typisk arbetsnarkoman där han sitter uppkopplad med datorn i knäet och mobilen i handen. Även den här mannen får ett glatt leende medans hon går förbi och sitter sig längst bak på bussen. Efter en lång resväg så kommer hon till jobbet, där gör hon genast kaffe till sig själv och alla andra på det lilla kontoret där hon jobbar som försäljare. Hennes företag säljer blöjor, de ringer alltså upp varenda människa som de efter att ha läst igenom en lista sett har fått ett litet barn och försöker att rekommendera sina blöjor och berätta varför just dessa blöjor är bättre än de som säljs i affärerna.

Den här kvinnan kan ofta känna att hennes liv inte duger till någonting, att hon inte hjälper någon på något sätt.
Den enskilda människan kan ofta känna sig otroligt maktlös då den får höra allt om hur världen förändras och att vi måste bli mer miljövänliga, hur nya mord och brott sker varje dag och vilket uppror det blivit i Kenya efter Presidentvalet.

Men där här kvinnan liksom många andra är inte maktlösa. Kvinnans leende tidigt en morgon kan göra både busschauffören och den stressade affärsmannen på mycket bättre humör. Att hon gör kaffe åt alla på sina kontor är en god gärning och goda gärningar och leenden kan sprida sig som ringar på vattnet.
Vi alla kan göra så mycket mer än vad vi tror för andra och detta kan bidra till en bättre värld.