Rewer

Har ni någonsin varit med om ett ögonblick som tycks ha frusit? Kanske möter du någons blick, och allting verkar stanna. Ingen rör sig, en känsla fyller dig. Och sedan helt plötsligt så rör sig plötsligt allt igen och du måste fortsätta framåt som om ingenting har hänt.
Det ögonblicket är någonting som du sedan kommer att komma ihåg för inga röster hördes, inga rörelser syntes.
Tiden stog stilla.

Jag kan komma ihåg många stunder jag har känt precis så. Och efteråt så har jag varit besviken att resten av världen inte märkte det, inte kunde låta det vara lite längre utan bara fortsatte framåt i en ruskig fart.
Tiden kom tillbaka och allting var som vanligt igen.