Only you can make my heart beat like that..

Vi har inte den där naturliga kopplingen, vi är inte vi längre. Det är upplöst och det känns konstigt.
Det var ju bara någon månad sedan som det ialla fall gick att prata.
Några månader sen det funkade bra.
Men vad fan är det här?

Så människor förändras?
Eller är det bara så att man själv varit dålig på att verkligen se hur den där personen verkligen är?
Nu kan man ju hoppas på att människor kan förändras, till det bättre.

Är det inte ironsikt hur man tror att man står stadigt men sedan plötsligt förstår att man egentligen faller handlöst? Att det man nu trodde var rätt kanske inte är så rätt?



Jag hatar att du alltid kommer tillbaka och skakar om min värld på något sätt!

"I felt all flushed with fever
Embarrassed by the crowd
I felt he found my letters and read each one out loud
I prayed that he would finish
But he just kept right on

Strumming my pain with his fingers
Singing my life with his words
Killing me softly with his song
Killing me softly with his song
Telling my whole life, with his words
Killing me softly with his song"
Killing me softly- Roberta Flack


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0