Rewer

Tänd ett ljus och låt det brinna, låt aldrig hoppet försvinna..


Hur många har inte varit ledsna? nere? fyllda med sorg och ibland även hat?
Jag tror inte att det finns någon som lyckats leva utan något av detta.
Och hur många av er har då  inte fått höra gammla klyschor som:
"Tiden läkar alla sår"  eller
"Livet går vidare"
Detta hjälper inte det minsta eller hur?
Att få höra sådana saker hjälper dig inte då du har nått botten. Det är inte någonting som drar upp dig igen..

"En spricka i mörkret, ett litet ljus. en vind kör förbi och blåser det ut.
Hopper försvinner, tanken dör ut.
Det unga livet tar snart slut"

-Rebeccas.

Kanske är det dumt att jag lägger ut de dikten som jag skrev i en av mina lite mörkare stunder, för det är exakt så som jag inte vill att folk ska tänka. jag vill inte att folk ska se det ljuset blåsas ut, att de ska ge upp hoppet.
Jag vill istället att de ska låta lågan brinna. Tills den snart blir en brasa som kan lysa upp ett helt rum och sedan en eld som kan brinna för hela enns liv.


I skolan och även på vår fritid så får vi lära oss mycket om hur vi skaffar oss saker: bra jobb, en bra flickvän/pojkvän, hem, barn, vänner m.m Men man får nästan aldrig höra någonting om hur man ska göra då man förlorar något av detta.  Tänk dig att du ska träffa människan du älskar, du planerar en fin middag och ska fria. Du ser ögonblicket framför dig om och om igen i ditt huvud. Och du fylls med känslan, den underbara känslan som skulle komma om din partner sa ja. Men vi tänker nästan aldrig tvärtom, hur det skulle bli om hon/han sa nej. Så om det slaget skulle komma så skulle vi falla handlöst.

Och säg att du säger hejdå till din kompis efter skolan, ett vanligt hejdå, en lätt kram. Sedan nästa dag så får du veta att hon blev överkörd den kvällen och att läkarna inte kunde rädda henne. Hon är borta. hur mycket skulle du inte önska att du sagt hejdå mer ordentligt? att du skulle ha förberett ett farväl?

Dessa två saker och givetvis många, många andra saker kan ofta rubba hela vår värld.
Vad hjälper då gammla klyschor då du plötsligt står i en mörk värld och det känns som att du förlorat precis allt?
Frågan är den, som min vän Oscar påpekade då han fick kika lite på den här texten är om något kan förbereda en på den sorgen? För det är ju inte heller bra att gå runt och tänka negativa tankar.
Så kanske kan inget förbereda en, men det jag vill ta upp med det här är att ta sig ur den här sorgen.

En annan sak Oscar sa då jag började tala lite om ämnet ljuset i mörkret med honom var att : Hur mörk den där tunneln än är så finns alltid ett ljus på andra sidan, det gäller bara att orka ta sig dit.

Jag vet att allting kan se så otroligt hopplöst ut. Jag vet att det kan kännas som att hela världen rasat samman och att alla är emot dig. Men jag vet att det också gäller att fortsätta kämpa, fortsätta leva.

Att känna sorg är naturligt, det är mänskligt. Alla gör det, mer eller mindre.
Alla handskas också med sin sorg på olika sätt, vissa döljer den genom att "spela" glada, vissa blir osociala och håller sig för sig själva. Vissa börjar skada sig och det finns även dem som tar sitt liv.
Det är hemskt att folk ska må så dåligt så att de skadar sig och seriöst överväger att ta sina liv. Det är hemskt att de inte ger det ännu en chans och försöker att bearbeta sin sorg.
Men kanske är detta inte alltid så lätt om personen i fråga inte känner något stöd ifrån omvärlden utan snarare känner sig isolerad ifrån den.
Osäkerheten på hur man ska bemöta den här personen kan finnas i personerna runtomkring.

Men  borde folk inte ändå ta sig tid att försöka bearbeta sin sorg? och på något sätt ta tag i allt. Förenas med sitt förflutna, acceptera hur allting är och börja blicka framåt.  Efter regnet så kommer ju så småningom solskenet eller hur?  Så det jag vill få fram är att hur ledsen du än må vara, hur hemskt allt än må kännas, så kommer vändpunkten.
Den kommer någon gång och det som gäller fram tills dess är att fortsätta bearbeta din sorg, tala med folk, ha lite ensamtid om det behövs. Umgås med dem som älskar dig för det finns någon där ute som gör det.
Och framför allt: ge aldrig upp tron på dig själv.

<3<3<3<3